”Rajoilla kohdattua” on jonkinlainen matkakertomus, jonka muodostavat maalaukselliset fragmentit, pienet palaset, joiden ympärille hahmottuu aikajana, elämänkaari. Tarinassa on alku ja loppu, syntymä ja kuolema, ja sen välissä on merkityksellisiä välähdyksiä – elämä.
Maalaukseni päämotiiviksi on vuosien varrella muodostunut eläinaiheet, niistä rakkaimpina linnut. Maalausteni keskiössä on usein katse, jonka kautta haluan kohdata katsojan. Tavoitteena on, että hän pysähtyy hetkeksi ja saa kiinni tarinasta.
Mystinen, kunnioitusta herättävä korppi, johon liittyy paljon myyttejä ja uskomuksia, on yksi eläinkunnan älykkäimmistä lajeista. Kotipihallani sen jokainen ylilento on juhlahetki. Tässä näyttelyssä korpin hahmo rakentaa raamit tarinalle, jossa se on ensimmäinen ja viimeinen. Korppi kulkee aikajanalla näennäisesti tarkkaillen, mutta voimakkaasti osallistuen.
Variksesta voisi ehkä sanoa, että se on korpin arkisempi versio. Resuinen varis saa hymyn huulille. Sen puuhissa on jotain syvästi inhimillistä ja siihen on helppo samaistua. Tarinassa varis kommentoi hieman sivusta, mutta tulee silti nähdyksi.
Kauris motiivina on mielenkiintoinen. Siihen liittyvät vahvasti sellaiset adjektiivit kuten kaunis, viaton ja arka. Moni tunnistaa kielikuvan ”kauris ajovaloissa”. Kauriin katse on kiinnostava, koska se vangitsee katsojan – sitä on vaikea ohittaa. Nyt esillä olevassa näyttelyssä olen pyrkinyt kuvaamaan lapsuuden viattomuutta, nuoruuden uhmaa, keski-ikäisyyden jonkinlaista käännekohtaa ja vanhuuteen liitettävää kokemuksen tuomaa viisautta.
Näiden eläinten lisäksi tarinaan liittyy lapsi, kertoja, ikiaikainen kokija, joka ei koskaan oppinut pitämään itseään luomakunnan kuninkaana vaan hän on tasavertainen, yhtä kaiken kanssa. Aina. Lapsen kasvoilta kuvastuu huoli. Me tiedämme, että siihen on syynsä.
Ihminen huomaa usein ajan kulumisen vuodenaikojen vaihtelusta. Näitä rajapintoja korostamaan kolme kasviaiheista maalausta kuvaamassa kevättä, kesää ja syksyä.
Min utställning ”Gränsmöten” är en slags reseskildring bestående av måleriska fragment, små stycken som tillsammans utgör en tidslinje, ett levnadslopp. Berättelsen har en början och ett slut, födelse och död, och emellan dem finns betydelsefulla glimtar – livet.
Djuren har vuxit fram som huvudmotiv i mitt konstnärskap under årens lopp, speciellt fåglar är mig kära. Blicken är essentiell i min konst, och där hoppas jag kunna möta betraktaren. Målet är att stanna upp en stund och få fatt i berättelsen.
Den mystiska och respektingivande korpen är förknippad med många myter och föreställningar. Den är en av djurrikets intelligentaste arter. Varje gång korpen flyger över min gård där hemma känns det lika mäktigt. I utställningen är korpen först och sist, och skapar på så sätt ramarna för berättelsen. Korpen rör sig på tidslinjen till synes som en iakttagare, men är starkt engagerad.
Kråkan kunde kanske kallas en mer vardaglig version av korpen. Kråkan är lite av en trashank som lätt får oss att dra på smilbanden. Det ligger något djupt mänskligt i dess förehavanden som man kan identifiera sig med. I berättelsen ger kråkan sina kommentarer lite vid sidan om, men blir sedd ändå.
Rådjuret är fascinerande som motiv. Djuret kan beskrivas med adjektiv så som vackert, oskuldsfullt och skyggt. Den språkliga bilden av ”ett rådjur i körljuset” känns bekant för många. Rådjurets blick är trollbindande, den fängslar och kan inte förbigås. I utställningen beskriver jag barndomens oskuldsfullhet, ungdomens trots, medelålderns vändpunkt av något slag och den vishet på ålderns höst som livet skänkt oss.
Förutom alla dessa djur finns det i berättelsen också ett barn. Barnet är den uråldriga berättaren som aldrig lärt sig att se på sig själv som skapelsens furste utan är jämbördig, och ett med allting. För alltid. Barnet har en bekymrad min. Och vi vet att det finns fog för oron.
Tidens gång märker vi människor ofta då årstiderna växlar. För att betona dessa gränsytor har jag i utställningen valt att inkludera tre verk med blomstermotiv – de symboliserar våren, sommaren och hösten.
